klars.blogg.se

Jag känner mig omringad av dem, de där som klagar över att kallgraderna närmar sig, att vintern är på väg. Jag har aldrig riktigt förstått vad det är att haka upp sig på, däremot har jag aldrig gillat den mörka årstiden på grund av avsaknaden av ljus. Men i år stör inte ens det mig, jag klär på mig reflexer och går ut. Jag tittar upp mot himlen och saknar dem klara stjärnorna och det dansande gröna på himlen. Inte än, inte här försöker jag intala mig själv. 

 

Jag har alltid ogillat sommaren, värmen och insekterna. Trots det har jag inte ansett mig vara en "vintermänniska" förrän i år. Temperaturen har legat runt 5 plusgrader senaste dagarna och det är nu jag och Izor vaknat till liv. Jag njuter av att dra på mig dunjackan när jag ska ut och fylla på vatten åt hästarna. Trots att fingrarna blir blöta och gör ont av kylan från handtagen på hinkarna så känner jag mig levande. Jag lever för dagarna när jag får dra på mig underställ under byxorna, försvinna in i mössa, vantar och halsduk. Huttrande köra till jobbet och vänta in stolsvärmen i bilen som lagom blivit varm när jag kommit fram. Egentligen är allt så mycket krångligare med kallgrader, men om jag fick välja skulle jag välja vinter framför sommar i alla lägen. 

 

Så jag sitter här och njuter av tanken på att jag har hela vintern framför mig. Jag är nog ganska mycket vintermänniska ändå när jag tänker efter. Det saknas bara stjärnklara himlar, norrsken och berg så är allt perfekt. Men det dröjer inte länge nu, bara vänta lite till.