Inflyttad
Igår kväll fick jag hastigt ställa om mina fredagsplaner när jag behövdes på jobbet, det resulterade i en ganska irriterad Klara idag när renoveringen en våning under satte igång 9.00 imorse. Jag försökte sova till 11 men det blev inget mer än några minuter hit och dit för att hela tiden väckas av hamrande och borrande. Vi tog oss iallafall igenom flyttningen från stugan till lägenheten, mamma och jag har kånkat på möbler och mormor har piskat mattor och tvättat fönster. Vid femtiden insåg jag hur trött jag var och förvandlades till ett grinigt barn. Men istället för att krypa ner i en renbäddad säng selade jag för Izor och drog i väg 6 km på cykeln (skulle egentligen ha joggat mina 20 minuter (runstreaken) men när jag sover såhär dåligt får jag ont i hjärtat..).
Izor var fantastisk! Han tog i och drog ordentligt i stort sett hela rundan, han höll sin position och dem få gånger vi kom upp jämnsides berodde på att jag hamnat för långt fram. Såg han något intressant så var han tillbaka i arbetet på en halv sekund när jag påmint honom och jag skulle vilja säga att vår mentala kontakt var djupare idag än den brukar vara. Dessutom höll vi ett högt tempo idag och ändå låg han i och drog. Även om Izor är en överenergisk hund så har han inte styrka och kondition för att klara av galoppen med lätthet. Men idag kändes han så explosiv, på rätt sätt alltså. Jag har kommit på mig själv att använda hästkommandon och det svarar han bra på, han satte av i galopp och verkligen tog i med hela kroppen. Jag bara tjöt av lycka och stolthet "BRAAAA IZOOOOR, KOM IGEN DÅÅÅ, JAAA BRAAAA, HEPP HEPP, TA I DÅÅÅ, JAAA DU KAN, BRAAAA"! Kunde inte låta bli att skratta när jag föreställde mig hur galna vi måste se ut om någon stackare fick syn på oss där vi susade fram. När vi saktade ner igen trodde jag att Izor skulle vara slutkörd, han borde varit det kan jag tycka, men istället kändes det som att en helt ny kämparglöd väckts i honom. Han la sig i selen (och då är det ingen bra sele utan en vanlig promenadsele) och drog. Jag förstod verkligen inte var all kraft kommit ifrån, men gud vad bra det kändes!
Nu sitter jag här barfota, i långkalsonger och stickad tröja. Izor ligger utslagen på golvet nedanför mig. Mer och mer växer någonting inom mig, en kärlek till det här livet med hund, en längtan efter milslånga vidder och ett eget hundspann. Jag skulle kunna susa fram med honom från att jag vaknar på morgonen till att jag somnar på kvällen, det är något av det mest fantastiska som går att uppleva här i världen!