Guldkorn bland läkare

Förra veckan fick jag äntligen träffa en ny läkare, en läkare som tar mina problem på allvar och inte bara skickar ett brev med raderna "Dina provsvar var normala" efter flera veckors väntan och smärta, för att sedan inte bry sig om en uppföljning och fortsättning av utredningen. Jag har emellanåt varit sängliggandes och det gör mig förbannad att vården inte bryr sig mer för att få mig frisk, åtminstone ge mig ett svar på varför jag har ont. Saken blir inte bättre av att min familj ser ner på mig, gör sig lustiga över och anklagar mig för att må dåligt. Som att jag har valt detta.
 
Min nya läkare är fantastisk, jag som så länge känt att läkare inte kan hjälpa till med nånting har faktiskt fått hopp. Jag har fått ta nya prover, fler prover. Jag har fått berätta om mina problem, min livssituation i en halvtimme istället för 5 ynka minuter. Jag har blivit genomklämd i muskler, leder och senor - och inte bara där jag för dagen haft ont. Jag har fått veta att jag har ont i mina senor, inte så mycket leder. Jag har blivit rekommenderad att yoga (innan jag sa att jag yogar lite på egen hand) och när jag berättade att jag är vegetarian och undviker gluten fick jag bekräftat att min kost inte behöver justeras. Den här läkaren försöker hitta ett samband till min tidigare sjukdomshistorik, t.ex. blodpropparna. Undrar hur jag bor, vad jag gör på fritiden, hur mina sovvanor är, vad jag jobbar med osv. Reagerat på att jag jobbar i äldrevården för att det ofta innebär mycket stress och sliter på kroppen. Är noga med att vi ska komma fram till varför jag har ont och att hitta en lagom nivå för hur mycket min kropp orkar. Den här läkaren gör så mycket mer än att bara erbjuda mig smärtstillande. Och jag är så djupt tacksam. 
 
 
 
Prio ett för mig nu är att bli frisk, iallafall uthärdligt dålig. Jag har börjat jogga och det går faktiskt bra, just nu avverkar jag och Izor 5 km utan problem. Problemet uppstår efteråt när min kropp förvandlas till en stel stenklump, förut var problemet att jag fick ont under tiden. "Men du stretchar väl?" tänker någon nu. Ja. Jag yogar runt 30 minuter efter varje joggpass (ca 4 ggr i veckan), gör asanorna som jag vet är bra för min kropp, hjälper till där jag behöver det som mest. Men det hjälper inte. Idag kan ni tänka er mig som en 21 åring i en 80 årings kropp, det är en ganska bra liknelse när jag har en dålig dag. Utöver detta så har jag min goda vän FitLine som jag stöttar mig på genom vardagen och healing. Homeopatin finns också där, det är ju tack vare den jag var smärtfri i ett helt år, men nu blir det inte rätt och kanske beror det på att jag ska hitta lösningen i något annat? 
 
Kanske ligger det något i det min fina vän sa:
"För att genom att få ordning på dig själv kommer du kunna hjälpa andra.
Det känns ju nästan ganska logiskt, att någon som är så sjuk har som mening att bota andra."
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Hej vad bra att du äntligen fått tag på en bra läkare nu. Tycker det är bedrövlig att folk ska vara så elaka mot dig. Du är ju en toppen go snäll människa 💞 Kram Johanna .

Svar: Tack! <3
Klars

#2 - - johannaunhinged.blogg.se:

Hej!
Åh vad glad jag blir för din skull att du verkligen fått en vettig läkare! :) Hoppas du får den hjälp du behöver nu, du är värd det!

Svar: Tack! <3
Klars

#3 - - Sara:

Förstå mig rätt nu, men vad härligt att hittat hit och fått ta del av din vardag och din smärtproblematik. Jag är 21 år och lever med svår smärta i större delen av kroppen. Har ständigt försämrats under detta året och värken har spridit sig och fortsätter att göra det. Inget av det läkarna erbjudit har hittills haft någon effekt. Har fått ändra i min livsstil avsevärt hela tiden och det tycks aldrig ta slut. Blir bara sämre och ingen vet varför eller kan hjälpa som det känns. Lever på hoppet och den glöd jag alltid haft inom mig men den börjar så sakteligen slockna alltmer. Har haft stunder då jag tvivlat på mig själv och undrat om det är värt att fortsätta när smärtan är som värst. Känner mig så extremt begränsad och humöret blir lidande av all trötthet, smärta och frustration. Har du fått veta än vad du lider av? Jag känner igen mig på pricken i det du beskriver, därför jag fick en känsla av hopp att "hittat" en till ung person som har samma problematik. För jag har också fått höra att jag är för ung för mina problem och blivit avfärdad av både vård och familj. Det är tungt som det är och det blir inte bättre av att höra att man är "lat", "hittar på".. Jag har länge känt mig ensam om mitt mående pga min ålder då det tycks vara en aning ovanligt. Nu har jag hittat en inspirationskälla och en drivkraft att fortsätta kämpa - TACK!

Svar: Hej! Förlåt för jättesent svar, har inte kikat in här på några månader. Mina läkare la ner utredningen för enligt deras tester är jag frisk som en nötkärna.. Jag har däremot lyckats få ordning på det här på egen hand, eller ja helt 100% frisk är jag inte varje dag men jag mår otroligt mycket bättre. Du kan skriva till mig på facebook (Klara Forsström) om du vill diskutera mer! :)
Klars

Upp