klars.blogg.se

Jag har turen att ha en djurfamilj som känner samma sak som mig inför sommaren. Att det är hemskt. Förutom alla kliande myggbett, bromsbetten och fästingar i mängder så är värmen det som påverkar oss mest. Hästarna ligger utslagna i hagen, Izor vägrar gå utanför dörren och jag likaså. Årstiden som majoriteten av befolkningen ser fram emot mest är den årstid som jag och mitt gäng längtar tills den är över. Igår kväll när jag och Izor var ut på kisspromenad innan nattning var det fortfarande 25 grader enligt min mobil. Förutom att jag får migrän av hettan och solljuset så blir jag nedstämd av att känna mig så begränsad av något som inte går att påverka. Det är en jobbig känsla att varken jag eller djuren orkar hitta på något i den här värmen och dessutom vara medveten om att det kommer hålla i sig i tre månader framöver. 

 

Tankarna vandrar iväg till norrland. "Kanske.. men nä.." Så mycket att tänka över, planera, väga för och nackdelar. Men till hösten står vi utan boende, var vill vi ta vägen? Kadi ber mig om att hitta hem, men var är hem? Det enda jag vet är att hem inte är här.