Did this really just happen?
Jag, min låtsaspappa och mamma funderade över Belgiens färg på kläderna (i fotbollen alltså).
Jag - Kanske... roooosa?
Låtsaspappa - Rooosa? De kanske är fjollor allihop. (Menade absolut inget illa, men det var klumpigt att skämta om)
Låtsaspappa - Rooosa? De kanske är fjollor allihop. (Menade absolut inget illa, men det var klumpigt att skämta om)
Mamma - Men, nu är du som värsta gubbstofilen, du får inte hålla på sådär. Som när *barnbarn* ville måla naglarna och du vägrade för det inte var manligt. Du är inte en 2016 morfar när du håller på sådär!
Jag såg ut ungefär som den här jätteförvånade emojin, kom detta precis ur munnen på min mamma?
Jag får nästan lite dåligt samvete över att lämna ut min familj offentligt såhär, meeeeeen hur kan jag låta bli när det faktiskt inträffar situationer som behöver lyftas fram i rampljuset? Visserligen fanns det både skämtsamhet och allvar i vår lilla konversation ovan. Huvudsaken är att den faktiskt hände, det finns en pågående tankegång här och någon form av medvetenhet och väg mot förändring.